itsforlife

Jag har lärt mig att ge mig tillbaka in i spelet. Nu vet jag verkligen vad jag går för. Efter åratal av kränkningar och påhopp så har jag lärt mig att stänga ute alla elaka kommentarer. Vissa biter tag och lämnar ett litet märke, som sedan med tiden försvinner. Jag är en stark tjej och det vet jag. Har man tagit sig från botten och upp igen. Om man klarat av att ta sig ur sängen de där dagarna då det varit extra jobbigt. Om man levt i en stor kris men överlevt den stormiga tiden då är man stark. Jag är på väg någonstans. Jag har ett liv, jag har en framtid och jag har folk i min omgivning som älskar mig för den jag är. Man ska aldrig vara rädd för att säga ifrån. Man ska alltid komma ihåg att sätta sig själv före alla andra, för det är inte egoistiskt. Man måste lära sig att älska sig själv för att andra ska kunna älska dig. Man måste ge sig själv en chans i livet. En dag kanske du kommer att kunna titta på dig själv i spegeln och se den fina människan du innerst inne är. Den dagen kommer att betyda mer än alla de jobbiga dagarna. Håll fast vi den känslan, för det är den som kommer ge dig drivkraften att leva!

En sak som jag tänker på ganska ofta är det här med otrohet. Vart går gränsen? vissa säger kyss och andra säger att bara dela säng är att vara otrogen. Enligt min mening är otrogen när man beter sig som om man inte var upptagen. dvs Kysser, hånglar, smeker m.m. Om jag hade en pojkvän skulle jag nog inte bry mig ifall han kramade en annan tjej, inte ens ifall han delade säng med henne, att dela säng är liksom inte fel så länge det inte leder till något väldigt intimt.. DÅ är det otrohet. Men sen då? Jag har jättemånga tjejkompisar vars killar har varit otrogna, vissa förlåter och börjar om medans andra förlåter och lägger skulden på sig själva och sen går killarna och ligger med någon annan igen, flera gånger om. Om det nu var så att jag hade en kille som var otrogen och som faktiskt skulle erkänna det så skulle jag nog kunna förlåta, så länge det inte händer en gång till. Men min respekt för den personen skulle försvinna helt och skulle det hända fler gånger skulle jag aldrig kunna förlåta det. Det krävs mycket för att bygga upp en respekt som man redan förstört, och om man sedan förstör en redan trasig respekt så är det kört, enligt min mening. Men sen är kärlek jävligt svårt. Älskar man någon kanske man inte kan släppa taget lika lätt. Jag tror bara att den sekunden min kille är otrogen kommer min kärlek för honom ta slut. På två sekunder.

En fråga: Vad tycker du om otrohet och skulle du kunna förlåta din pojkvän/flickvän om han/hon var otrogen mot dig?

Vad är egentligen självkänsla? många blandar flitigt ihopp självkänsla med självförtroende vilket INTE är samma sak. Självkänsla är medvetenheten om den egna personlighetens värde, alltså hur man ser på sig själv och andra. Självförtroende är tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera, man tror på det man gör inom t.ex idrott, jobb, familj osv.

Det vi människor är bäst på är att trycka ner oss själva, dagligen. Ibland medvetet och ibland helt omedvetet. När man går på stan och ser en person som man tycker är snygg så tänker man ofta: "varför ser inte jag ut sådär" eller "kunde inte jag också få varit sådär smal" osvosv.. Det är där vi gör ett mänskligt fel. Vi jämför oss gärna med andra som verkar vara mycket bättre än oss själva i alla lägen.

Jag kan sätta mitt liv på att mer än hälften av alla människor ofta tänker "jag är så ful" eller "fan vad fet jag är". Du har hittills i ditt liv, kanske till och med dagligen på olika sätt sagt till dig själv att du inte duger. Inte konstigt att självkänslan inte är på topp. Men här kommer "it", själva grejen. Du är fin, du duger och du kan göra allt som alla andra kan men du måste tro på dig själv. Det är du själv som styr dina tankemönster, för att få en bättre självkänsla måste du helt enkelt ändra dina tankar om dig själv. För det är så sant som alla säger. För att andra ska kunna älska dig så måste du lära dig att älska dig själv först.